onsdag 28 september 2011

Blir ledsen

Imorse var jag och simmade i Valhalla, min kropp är inget fan av morgonträning men ändå stolt över mig själv som faktiskt genomförde det. När jag kom ut i omklädningsrummet ganska trött med blött trassligt hår och rödsprängda ögon blev jag dock ledsen.

I rummet var även ett gäng med tjejer i yngre tonåren, skulle gissa på 13-14 år ungefär. Alla gick i tur och ordning upp på vågen och där skulle det jämföras. Senare var det prat om smink och hur de absolut inte kunde gå till skolan utan det. En tjej sa att hon inte tänkte sminka sig för att hon var lat. Det är så mycket här som är fel.

Vikten betyder ingenting. Jag anser att det bara är en siffra och alla dessa tjejer var smala. Jag kan förstå om man är överviktig och vill förbättra sin hälsa men då tycker jag inte vikten är det man ska fokusera på utan hur man mår. En av tjejerna vägde 53 när de andra låg på 47 kg. Det är små siffror det rör sig om och borde inte spela någon roll. Men det var så tydligt att det spelade roll.

Ingen ska skämmas över sin kropp och det finns ingen somhelst poäng med att jämföra vikter bland vännerna. Jag har själv varit i det träsket att det blir så himla viktigt vad man väger. Det berodde delvis på att jag höll på med judo och att man tävlade i viktklasser. En tränare uppmanade oss att hålla koll på vad vi vägde och se om vi behövde gå upp eller ner. Det var så viktigt för mig att ligga under 52 kg och det var något som fick mig att må dåligt. Det är så jävla skönt att slippa de tankarna.

Jag älskar mina vänner oavsett om de väger 45 eller 145 kg och precis på samma sätt borde man älska sig själv. Vi är så mycket mer än vår vikt.

För det andra hoppas jag verkligen att de växer ifrån den osäkerheten de har, man ska aldrig behöva ursäkta sig för att man inte vill sminka sig. När jag var 13 levde jag också i den vanföreställningen och det är så skönt att jag idag kan åka in till skolan när jag luktar klor och med rödsprängda ögon.

Lycka till tjejer och jag hoppas ni snart trivs med era kroppar oavsett vikt och att ni inte känner sminket som ett måste inom en så snar framtid som möjligt. 


Varför ska vi väga oss egentligen? Känns som det minst intressanta om en person faktiskt

fredag 16 september 2011

Äkta lycka!

Jag är lite i extas, för det här är grymt coolt! Man måste vara ganska nördig för att förstå storheten, men Wrockeborg (eventet jag och Elvira arrar) Står med på The Leaky Cauldron! Det är en enorm internationell sida för Harry Potter fandom och där finns vårt lilla event. FATTA STORHETEN!

Grymt stolt och överlycklig, räknade verkligen inte med det. Sen finns vi med mer utförligt och fint på Wizardrock UK . Är så himla glad och peppad, bara en månad kvar!
Såhär galet glad är jag!

torsdag 15 september 2011

Prov

Anmälde mig till högskoleprovet idag. Sista dagen, är ju bäst på att göra saker i tid. Alla säger det är bra men nu när jag betalat får man lite andra tankar. Jag hatar ju att skriva prov, ska jag betala för ett nu? Betala 350 kr för att eventuellt misslyckas, måste ju finnas roligare saker att göra för sina pengar.


Mitt framtida jag om det fortsätter såhär ;)

Ärligt talat tror jag det är bra, det är mest att prata om prov jag avskyr. Därför var det väldigt skönt att vi hade matteprovet på eftermiddagen idag så man kunde gå hem direkt efter (nej jag tänker inte skriva om hur det gick). Kommer ha sån ångest efter högskoleprovet, tänk om det säger att jag är dum i huvudet? Åh andra sidan är inte det hela världen. Imorgon är det äntligen fredag och då blir det födelsedagskalas, ska bli väldigt kul :)

söndag 11 september 2011

Livet utan internet

Precis när jag tänkte att jag skulle börja komma igång igen insåg jag att det blir svårt, jag har nämligen levt i några veckor utan internet.
Då jag är nyinflyttad i ett nytt hus så tog det några veckor för mig att få internet. Det är helt galet hur beroende jag (och säkert många andra) är av internet idag. Utan att överdriva kändes det som ett handikapp att inte ha tillgång till internet. Inte bara mitt ytliga dagsnöje att logga in på facebook, andra communities och läsa bloggar försvann. Jag kunde inte läsa min mail, inte kolla upp fakta inför projektarbete och fick låta vänner ringa och förklara hur jag skulle åka hem till dom, då jag inte ens kunde kolla västtrafiks reseplanerare.

Egentligen är det skrämmande att jag tycker det var så jobbigt. När jag loggar in på Facebook har jag ju inte missat något viktigt egentligen. Jag hade ju fortfarande en mobiltelefon så det sociala livet behöver inte bli lidande. Men när man lever livet som internetlös (även om det är en väldigt liten period) börjar man märka hur samhället räknar med att alla har internet.

Jag kunde inte ta del av skolans information när jag var hemma. Lyckligtvis var det här innan den perioden då inlämningar och annat viktigt ska mailas till lärarna. När min pappa hade problem med att ansluta vårat nätverk stod det i instruktionerna att man alltid kunde kolla telias hemsida om man behövde hjälp. Skitbra! Om vi bara kunde få nätverket att fungera först...

Jag har överlevt och det utan större problem egentligen, men jag undrar vad som hade hänt om jag hade varit utan internet i en termin. Visst var det bra på det sättet att jag gick till biblioteket och lånade böcker med info och jag har numera alltid en busstidtabell i väskan. Men frågan är hur länge man skulle orkat egentligen? Jag tror att skolarbetet hade blivit lidande, för allt går så mycket fortare med internet. Internet är fantastiskt och jag har mycket att tacka det för, men det har även gjort mig så fruktansvärt lat. Tänk efter, hur hade era liv sett ut utan internet? Är tanken skrämmande? Jag vet helt ärligt att det hade sett helt annorlunda ut för mig, på både gott och ont.

Hade inte haft mitt fina nördliv utan internet och därav missat vänner över hela Sverige.

Åh andra sidan hade jag kanske varit bättre på att prioritera skolan utan facebook och andra distraherande moment.