onsdag 28 september 2011

Blir ledsen

Imorse var jag och simmade i Valhalla, min kropp är inget fan av morgonträning men ändå stolt över mig själv som faktiskt genomförde det. När jag kom ut i omklädningsrummet ganska trött med blött trassligt hår och rödsprängda ögon blev jag dock ledsen.

I rummet var även ett gäng med tjejer i yngre tonåren, skulle gissa på 13-14 år ungefär. Alla gick i tur och ordning upp på vågen och där skulle det jämföras. Senare var det prat om smink och hur de absolut inte kunde gå till skolan utan det. En tjej sa att hon inte tänkte sminka sig för att hon var lat. Det är så mycket här som är fel.

Vikten betyder ingenting. Jag anser att det bara är en siffra och alla dessa tjejer var smala. Jag kan förstå om man är överviktig och vill förbättra sin hälsa men då tycker jag inte vikten är det man ska fokusera på utan hur man mår. En av tjejerna vägde 53 när de andra låg på 47 kg. Det är små siffror det rör sig om och borde inte spela någon roll. Men det var så tydligt att det spelade roll.

Ingen ska skämmas över sin kropp och det finns ingen somhelst poäng med att jämföra vikter bland vännerna. Jag har själv varit i det träsket att det blir så himla viktigt vad man väger. Det berodde delvis på att jag höll på med judo och att man tävlade i viktklasser. En tränare uppmanade oss att hålla koll på vad vi vägde och se om vi behövde gå upp eller ner. Det var så viktigt för mig att ligga under 52 kg och det var något som fick mig att må dåligt. Det är så jävla skönt att slippa de tankarna.

Jag älskar mina vänner oavsett om de väger 45 eller 145 kg och precis på samma sätt borde man älska sig själv. Vi är så mycket mer än vår vikt.

För det andra hoppas jag verkligen att de växer ifrån den osäkerheten de har, man ska aldrig behöva ursäkta sig för att man inte vill sminka sig. När jag var 13 levde jag också i den vanföreställningen och det är så skönt att jag idag kan åka in till skolan när jag luktar klor och med rödsprängda ögon.

Lycka till tjejer och jag hoppas ni snart trivs med era kroppar oavsett vikt och att ni inte känner sminket som ett måste inom en så snar framtid som möjligt. 


Varför ska vi väga oss egentligen? Känns som det minst intressanta om en person faktiskt

fredag 16 september 2011

Äkta lycka!

Jag är lite i extas, för det här är grymt coolt! Man måste vara ganska nördig för att förstå storheten, men Wrockeborg (eventet jag och Elvira arrar) Står med på The Leaky Cauldron! Det är en enorm internationell sida för Harry Potter fandom och där finns vårt lilla event. FATTA STORHETEN!

Grymt stolt och överlycklig, räknade verkligen inte med det. Sen finns vi med mer utförligt och fint på Wizardrock UK . Är så himla glad och peppad, bara en månad kvar!
Såhär galet glad är jag!

torsdag 15 september 2011

Prov

Anmälde mig till högskoleprovet idag. Sista dagen, är ju bäst på att göra saker i tid. Alla säger det är bra men nu när jag betalat får man lite andra tankar. Jag hatar ju att skriva prov, ska jag betala för ett nu? Betala 350 kr för att eventuellt misslyckas, måste ju finnas roligare saker att göra för sina pengar.


Mitt framtida jag om det fortsätter såhär ;)

Ärligt talat tror jag det är bra, det är mest att prata om prov jag avskyr. Därför var det väldigt skönt att vi hade matteprovet på eftermiddagen idag så man kunde gå hem direkt efter (nej jag tänker inte skriva om hur det gick). Kommer ha sån ångest efter högskoleprovet, tänk om det säger att jag är dum i huvudet? Åh andra sidan är inte det hela världen. Imorgon är det äntligen fredag och då blir det födelsedagskalas, ska bli väldigt kul :)

söndag 11 september 2011

Livet utan internet

Precis när jag tänkte att jag skulle börja komma igång igen insåg jag att det blir svårt, jag har nämligen levt i några veckor utan internet.
Då jag är nyinflyttad i ett nytt hus så tog det några veckor för mig att få internet. Det är helt galet hur beroende jag (och säkert många andra) är av internet idag. Utan att överdriva kändes det som ett handikapp att inte ha tillgång till internet. Inte bara mitt ytliga dagsnöje att logga in på facebook, andra communities och läsa bloggar försvann. Jag kunde inte läsa min mail, inte kolla upp fakta inför projektarbete och fick låta vänner ringa och förklara hur jag skulle åka hem till dom, då jag inte ens kunde kolla västtrafiks reseplanerare.

Egentligen är det skrämmande att jag tycker det var så jobbigt. När jag loggar in på Facebook har jag ju inte missat något viktigt egentligen. Jag hade ju fortfarande en mobiltelefon så det sociala livet behöver inte bli lidande. Men när man lever livet som internetlös (även om det är en väldigt liten period) börjar man märka hur samhället räknar med att alla har internet.

Jag kunde inte ta del av skolans information när jag var hemma. Lyckligtvis var det här innan den perioden då inlämningar och annat viktigt ska mailas till lärarna. När min pappa hade problem med att ansluta vårat nätverk stod det i instruktionerna att man alltid kunde kolla telias hemsida om man behövde hjälp. Skitbra! Om vi bara kunde få nätverket att fungera först...

Jag har överlevt och det utan större problem egentligen, men jag undrar vad som hade hänt om jag hade varit utan internet i en termin. Visst var det bra på det sättet att jag gick till biblioteket och lånade böcker med info och jag har numera alltid en busstidtabell i väskan. Men frågan är hur länge man skulle orkat egentligen? Jag tror att skolarbetet hade blivit lidande, för allt går så mycket fortare med internet. Internet är fantastiskt och jag har mycket att tacka det för, men det har även gjort mig så fruktansvärt lat. Tänk efter, hur hade era liv sett ut utan internet? Är tanken skrämmande? Jag vet helt ärligt att det hade sett helt annorlunda ut för mig, på både gott och ont.

Hade inte haft mitt fina nördliv utan internet och därav missat vänner över hela Sverige.

Åh andra sidan hade jag kanske varit bättre på att prioritera skolan utan facebook och andra distraherande moment.



onsdag 17 augusti 2011

Oj sommaren är kort


Bloggtystnaden har varit total och lång. Det har varit sommarlov helt enkelt och jag har inte haft mycket till lov. Hade en vecka vanligt sommarlov, sen började jag jobba. Jobbade juli ut och sen har det varit flyttkartonger och städning som tagit upp min tid. En trist sommar på många sätt men tack och lov är jag ju en Harry Potter nörd så sommaren har ändå haft sina höjdpunkter.

Jag var i London under galapremiären av den sista filmen. Det var lätt en av de bästa kvällarna i mitt liv. Mäktigt på många sätt och vis och jag tänker inte ens försöka förklara det för någon nu. De andra dagarna i London var också fina, roliga och händelserika på många sätt.


Mit wristband <3


Jag var på midnattspremiären av sista filmen i göteborg och jag vann ett par Harry Potter 3D-glasögon. Tack och lov! Skäms lite för att jag bara sett filmen en gång, måste åtgärdas snarast.


De snygga brillorna!

I helgen var jag iväg på QuidditchSM. Jättekul på alla sätt och vis! Mycket nya människor (självklart är de underbara som alla HPnördar) massa quidditch och även debut för Lockharts beundrarpost. En väldigt rolig helg och jag längtar redan till nästa event! Det eventet råkar ju vara Wrockeborg som jag och Elvria arrar, hoppas på succé!

Jag har låtit bloggen vara, kanske kommer det mer utförliga beskrivningar senare om sommaren plus bilder (eller så får det vara). Men planen är nu att komma igång lite igen. Jag gillar ju att få dela med mig av mina tankar och åsikter.

Föresten, visste ni att folk har hittat hit genom att googla Fesk Leviosa, Lockhart och 12 årig tjej? Haha ser fram emot fler roliga sökord och hoppas på att några hittar till en mer aktiv blogg från och med nu :)

torsdag 16 juni 2011

Nördtjej slog till!

Jag har bokat flygbiljetter till London! Det var för några dagar sen, men jag tröttnar inte på att prata om det.

Anledningen till att jag åker i sommar är faktiskt för att gå på galapremiären av den sista Harry Potter filmen. Några av mina vänner sa "Men är det inte jättesvårt att få biljetter dit?" Jo det är det, jag åker dit för att stå utanför och kolla på kändisarna. Man får tycka att jag är knäpp, det här är sista filmen och vad folk tycker om vad jag lägger mina pengar på, det skiter jag faktiskt fullständigt i. Jag är i London på förmiddagen den 6 juli, den 7 juli är premiären. Ska köa med massa andra galningar och jag blir helt varm i hjärtat av att tänka på det. Jag har aldrig haft en sån möjlighet att träffa utländska fans och jag ÄLSKAR att träffa annat folk som är precis lika knäppa som jag.

Det här är sista filmen och alltså sista chansen att få göra något sånt här. Jag vill se alla skådespelare, men mest av allt är det upplevelsen jag är ute efter (och Rupert Grint <3333) jag längtar som en galning. Samtidigt är jag nervös, tänk om jag förväntar mig för mycket? Men jag tror att jag som alltid kommer bli positivt överraskad över hur kul det är att bara hänga med nördar.

Sen är det så att jag åker hem tidigt den 11 juli, vilket innebär att jag har några dagar extra i London där jag kan bete mig lite mer normalt. Det känns bra jag älskade London i mars och jag är säker på att intrycket inte kommer bli sämre den här gången!

London Calling, höhö mycket vitsigt med bild från telefonkiosk kände jag ;)

Obehagligt...

Sommaren har börjat, och det har inte varit någon uppdatering här överhuvudtaget. Det är mycket som har hänt och håller på att hända i mitt liv just nu och det är blandade saker, men mest bra saker.

Idag blev jag dock arg. Det är någon/några som har gjort inbrott i vår radhuslängas garage. Grannpojkens moped blev stulen. Sånt gör mig så ledsen, dels tycker jag det är obehagligt att någon har gått bland våra grejer (även om inte vi blev av med något) och sen vem fan gör så? På vilket sätt rättfärdigar man stöld? Usch för de som har mage att göra så.