Ett avtryck som sitter: Alone on valentines day...

Imorgon är det alla hjärtans dag. Den dagen då man antingen ska vara så rosa sockerförälskad att man inte vet var man ska ta vägen eller ligga djupt deprimerad och sörja sin ensamhet. Men varför välja något av dessa två alternativ när det finns miljoner som är tusen gånger bättre?

Jag kan göra den bekännelsen att jag har haft en partner en av mina snart 18 alla hjärtans dag. Den dagen blev ett fiasko. Killen var extremt förkyld, men givetvis tyckte jag att han skulle komma ändå, det var ju ändå min första alla hjärtans dag med partner. Sjukdomen borde ju lösa sig tack vare all kärlek som var i luften. Så blev det inte, slutade med att han somnade i min säng alldeles för tidigt, jag blev grinig och fick dela en trång säng med någon som höll på att hosta lungorna ur sig hela natten. Jag har minnen av flera dagar som var betydligt mer romantiska och gulliga än den dagen.

Om man nu ändå vill fira denna dag (utmärkt tillfälle att äta aladinhjärtan på en måndag!) så tycker jag man kan komma ihåg att all kärlek inte behöver vara den romantiska. Från början var mina planer att älska mig själv. Baka något gott ha mysiga kläder på mig gosa ner mig under en filt och se på en bra film. Nu är det eventuella planer på att vara med vänner vilket också är ett bra alternativ.

Vill påminna alla som deppar om att ett förhållande är något man ska ha för att man blir glad och mår bra av det. Inget man måste ha för att vara glad eller må bra. Så älska er själva, älska er familj och älska era vänner! Framförallt njut av chokladen och njut av att du inte måste känna någon press att göra dagen romantisk med en partner.