Vi gick upp ganska tidigt för en sista dag med shopping, vi checkade ut men fick lämna kvar väskorna medans vi gick runt på stan. Vi började med att gå till det omtalade primark. Det var massa folk där trots att vi var där på en måndag, när man kom in fick man en gigantisk kasse att lägga grejer man hittade i. Jag köpte ganska mycket där för väldigt lite. Ett shoppingställe jag rekomenderar, dock kan jag tänka mig att kvalitén inte är något att hurra för med tanke på priset.
Sen gick vi runt till lite fler second hand affärer där Felicia fyndade lite. Vädret var underbart så vi åt lunchbuffé på en uteservering. Sedan gick vi tillbaka för att hämta våra väskor, pratade med en jättetrevlig kille så vi fick väldigt bråttom till flygbussen. Efter det började de mest stressade timmarna i mitt liv.
Planet skulle gå sex, vi var framme vid Standstedt tjugo över fem. Redan där var det sjukt stressigt. Mitt i stressen hade vi taktiken att Felicia (som hade köpt massa grejer) skulle ta mina converse istället för hennes lillasysters Doctor Martins kängor för att hon skulle få ett lättare bagage. Helt nya kängor är hårda. Själklrt resluterade detta senare i helt trasiga hälar. Sen var de jättelång kö genom säkerhetskontrollen. När vi äntligen kom ut och tittade på den stora gula tavlan stod vårt flyg som Final Call. Felicia skrek gate 59 (som typ låg i andra änden på flygplatsen) vi kände paniken och sprang som galningar med skrikande ursäkter till alla vi höll på att tackla ner med våra väskor.
Vi hann, det var kö till gate 59 och ingen panik, tänkte vi. Efter en stund märkte vi att det inte var någon som pratade svenska i kön vilket är lite märkligt när planet går till Göteborg. Vi frågade någon vart går flyget? Bologna var svaret. En stor våg av panik skölde över mig. Såg framför mig hur jag skulle behöva ringa hem och förklara att vi hade missat flyget, höll på att bryta ut i tårar men sprang till en annan tavla. Gate 42, vi sprang dit. Då när jag äntligen pustar ut då jag hör svenska i kön blir Felicia stoppad för att hennes bagage är för stort. Känner paniken igen, vad ska man göra egentligen? Hon får betala tillägsavgift och vi går på planet tre minuter innan det lyfter. Har aldrig varit så stressad i mitt liv men vi klarade det med nöd och näppe! Visserligen hade jag velat stanna i London längre men att missa flyget hem kändes inte som ett bra alternativ ändå.
Det här var jättebra för mig, vänstertrafik är förvirrande!
Fanns överallt och man hör det hela tiden
Tog kort på lite grejer som fanns överallt, tog inte särskilt mycket bilder sista dagen, vi hade lite annat att tänka på. Mitt tips är se till att det inte gör något om flygbussen är en kvart försenad, att stressa på en flygplats är inte kul. :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar