Det är inte långt kvar på terminen och man går och funderar över vad man ska få för betyg. Jag önskar verkligen jag kunde säga skitsamma och rycka på axlarna, men riktigt så lätt är det inte. Jag tror ändå att jag har kommit längre än många i att bara acceptera betygen man får. Eller så har jag kommit väldigt kort, jag tror det beror helt på vilka man jämför med.
Jag går ju Donnernatur och där spelar betygen roll. Det är en stor hets där även om vissa inte låtsas om det. Självklart är det vanligare på en skola med höga intagningspoäng tror jag, man hade ju höga betyg i högstadiet och ingen vill väl sänka sig? Det många verkar glömma är att gymnasiet är svårare helt enkelt. Nivån blir högre och högre och vissa kanske kan vara bra på allt, men jag är inte en av dom.
Självklart skulle jag vilja ha MVG i allt, men jag har inte den begåvningen och definitivt inte orken för att slita för det. Jag har tur, för jag har insett att natur kanske inte var det helt optimala för mig och vågade därför välja bort fysik B. Jag tänker inte heller läsa Matte E, jag kör på svenska C istället. För svenska är det jag är bra på, matte och fysik är jag inte särskilt bra på. Men det gör faktiskt ingenting, för alla kan inte vara bra på allt. Istället är jag riktigt bra på några andra saker. Det kanske är lite att hyckla med såna här inlägg för jag har bra betyg, säkert bättre än många, men det är så skönt att inse att jag inte kommer behöva MVG för att veta att jag är bra.
Jag lovar, ingen är en sämre människa för att dom har sämre betyg och det är så himla skönt när man verkligen inser det. Man tycker inte sämre om en vän för att den har lägre betyg, så varför ska man tycka sämre om sig själv?
Dessutom är det sällan betyg som gör mig riktigt glad ändå ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar