Första poloträningen idag sen strax innan jul, kom dit med en inställning som var skönt att börja träna igen, köra en liten mjuk uppstart sådär. Vilket SKÄMT hur kan man vara så naiv? 200 knäböj! Var det här min mjukstart? Mina stackars lår som inte har utsatts för någon fysisk påfrestning på evigheter ska helt plötsligt klara av detta. Ett ord, smärta.
100 situps! Louise ge mig inte den blicken! Vilken blick? Den som säger åt mig att gå och dö.
Dags att hoppa i vattnet, ska bara dra upp baddräkten, Louise hur mycket julskinka åt du? Mina lungor är nu instängda i den korsett de kallar baddräkt. Efter ett tags simmande, upp på kanten 60 dips! Det bränner. Lossa linan, jag lyckas skära mig på en linspännare. Jag orkar inte med mig själv.
I omklädningsrummet slås jag av en endorfinchock tror jag. För jag fnittrar, inte bara lite utan hysteriskt. Badvakten hatar mig hon vill hem. Jag halkar runt och fnittrar påväg upp till kapellplatsen där Carolinas pappas bil står. Tur att jag har fina vänner som står vid min sida i de stunderna.
Jag fruktar att jag inte tar mig upp ur sängen imorgon. Ska nog be folk om och bära upp mig, för jag kommer vara stel, och känna smärtan i stentrapporna.
Haha bjuder på den bilden, vattenpolo är rätt fint ändå ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar