Tankar om betyg

Jag är så less på kemin nu. Kommer antagligen inte sätta ett MVG på slutprovet imorgon och då blir det VG i kemi A. Vilket faktiskt är helt okej även om man alltid vill ha så högt betyg som möjligt. Eller glöm det, det är inte helt okej det är BRA! :)

Jag är glad över att jag faktiskt kan erkänna för mig själv nu att det inte är illa att inte ha toppbetyg. Man blir ju alltid påverkad av sin omgivning och när man går på en skola med höga intagningspoäng där betygshets är alldeles för vanligt, så är det svårt att låta bli att påverkas många gånger. Jag brukade själv vara sån innan att jag ställde massa krav på mig själv om att jag skulle gå ut med så höga betyg det bara gick. Jag var väldigt dryg på det sättet i högstadiet. Jag lyckades gå ut med 315 poäng och inte ens då var jag helt nöjd för 320 är ju max.

Jag tror att gymnasiet har lärt mig att bli mer ödmjuk. På högstadiet kände jag på något sätt att jag var lite smartare och lite bättre ibland. När jag kom till gymnasiet var jag inte bland de bästa längre, jag blev en medelmåtta och det tror jag var väldigt nyttigt för mig. Att jag inte känner mig smartare än min omgivning har snarare gjort mig till en bättre människa även om betygen inte håller sig på samma nivå. Jag har nu insett hur ledsen man kan bli när folk säger att en inlämning gick uselt för att de fick VG+ när man själv står med samma betyg. Den vanligaste kommentaren folk kläcker ur sig då (ironiskt nog) är "Men ett VG+ är ju jättebra! :D" Känns alltid lika spontant när det kommer från samma person som alldeles nyss agerade som det betyget var någon slags dödsdom för framtiden och det var lika bra att hoppa av gymnasiet och bli städare.

Jag kan förstå att det är jobbigt att inte få toppbetyg om man strävar efter att bli läkare och liknande (vilket några i min omgivning gör) men jag tror man mår betydligt bättre när man inser att betyg är inte allt och att i värsta fall kan man åka utomlands och plugga.

Det finns så mycket andra bra egenskaper jag har som inte försvinner bara för att andra har bättre betyg. Jag strävar fortfarande efter att inte låta omgivningens betygshets trycka ner mig, det är inte alltid lätt men jag tror att INGEN någonsin mår bra av att ständigt jämföra sig med andra.

Från halvdryg tjej i åttan med höga betyg...

Till härlig tjej med aning självdistans, dock inte lika bra betyg. Tycker det har gjort mig till en mer mogen människa (även om det inte syns på bilden) ;)